Ärligt talat.....

För en person dyslexi (läs och skriv svårigheter) får väldigt ofta en dålig relation till det skrivna ordet. Det som är så konstigt med mig är att jag älskar skriva och läsa. När jag fick för några månader sedan en förfrågan om att skriva en verksamhetsberättelse för 2018 för en av de körer jag sjunger i och jag sa ja. Det är så häftigt att just jag fick frågan och det var lite av upprättelse. Känslan som in fanns sig var att frågeställaren bad en dyslektiker att skriva det kan bara beskrivas som känsla av lycka. Makten att kunna uttrycka sig och kunna skriva och få ta del detta härliga är tyvärr inte givet alla. Ärligt talat borde inte alla svenskar få ta del av denna härliga möjlighet.

Jag har en väldigt dålig sida. Nej tack, Nej jag kan inte  är saker jag sällan säger eller rättare sagt så är det så att jag älskar när folk känner att jag kan hjälpa och stödja dem. Det är så ja är som person och det får massa folk att tala med om sina problem. Det kan bli så ibland att det blir ibland blir för mycket problem i mitt liv. Det är kul att få vara den folk öppnar sig för än och ber om hjälp men det gäller att man är medveten om att det  är ibland så att man måste säga nej det för mig ord jag har så svårt för. Ärligt talat så är det så skönt att ge stöd till någon, när skall platsförmedlarna in se det

Det hjälper inte att byta namn på Arbetsförmedlingen för att tvätta bort stämpeln som AF har fått. 4500 tjänster skall bort och de andra som får blir kvar blir en myndighet. Skall detta lösa problemen arbetsförmedlingen har med att förmedla och utbilda folk till jobb? Att sedan att de fysiska besöken inte skall kunna göras är ett hån och kränkning de arbetssökande. Ärligt talat skall staten ha 9500 st anställda på Arbetsmyndigheten som sitter vid datorer och skickar otrevliga e-post till folk. Skall vi betala skattepengar för det?

Vänner med problem, folk som behöver stöd av olika slag är en del av det som jag pysslar med. Det känns rätt bra att folk trotts allt tycker att jag är en god lyssnare. Men jakten på ett nytt jobb har nu givet resultat och ett jag jobbar nu som timvikarie hos studentvikarie AB. Skall bli så skönt att slippa ha fokus 100% på att söka jobb. Ärligt talat nu skall fokuset åter igen bli att arbeta.

Rädslan att inte säga vad man tycker om arbetsförmedlingen är uppenbar.Kan det vara så att man är rädd för att bli avstängd från A-kassa eller aktivetstödet. Nu är ni över 2000st som varit inne på ärligt talat bloggen och läst. Ingen av Er har valt tala om vad ni tycker och tänker. Nu skulle vilja höra av Er som sitter där ute likt mig och är arbetslösa. 

Jag tror inte det är sant när jag ser att AF försöker förmedla jobb över Facebook. Det som man söker hjälp och stöd skall nu ske över internet och inte med en personlig och skräddar sydd hjälp som jag efter lyser. Man försöker nu likrikta AF för att man utgår från att vi som söker jobb är ett kollektiv och inte en grupp som är individer som kan har olika behov. Ärligt talat skall vi lägga ner arbetsförmedlingen helt?

Hur mår den personalen som kan sägas upp i från arbetsförmedlingen idag? Ja snart är det ju dags att skriva in sig på arbetsförmedlingen för de 4500 st personer som troligen kommer sägas upp på AF. Det är inte en dag för tidigt att även en stor grupp av personal på AF får känna på alla de kränkningar och bristen på stöd deras förra arbetsgivare har tvingat de utsätta oss andra svenska för. Ärligt talat vad kan dessa 4500 fd medarbetare på AF bidra med i någon annans verksamhet?