Ärligt talat.....

Vad är det händer folk läser min blogg men ingen -vågar uttrycka sina åsikter. Är det så att rädslan att förlora sin bidrag eller A-kassa gör att man inte väljer att ta kampen på allvar. Har arbetsförmedlingen fått den makten att skrämma de arbetslösa till tystnad? Det ser så ut för mig, med hot om indragen A-kassa, ständiga kränkningar har lyckas få tyst på Sveriges arbetslösa så ser jag på den tystad som råder runt mig blogg. Är det så att även tystnadskulturen råder bland arbetsförmedlingens personal? Idag är de rädda om jag är tyst kanske får behålla mitt jobb. Ärligt talat nu börjar vi om från grund, lägg ned arbetsförmedlingen i den form nu har.

När har man som arbetslös dyslektiker fått hjälp från arbetsförmedlingen? Frågan blir aktuell när man slår upp vår tidningen läs och skriv 2/2019. Den reform som beskrivs är långt ifrån tillräcklig då jag anser att arbetsförmedlingens problem är mycket djupare än den digitalisering som beskrivs i artikeln. Ord som empati och förståelse av enskildas behov är ledord som jag saknar helt i den dialog som nu sker.   Att en dyslektikers behov skiljer sig den andra dyslektikerns behov kan bara ses som direkt kränkning då jag aldrig möt detta när jag varit inskriven på Arbetsförmedlingen.   Mötena men den som skall ha stödet är direkt avgörande för att hjälpen är av största vikt inte minst för den som inte till 100 % kan hantera det skrivna ordet. Hur mycket skall man tro på arbetsförmedlingen? Jag menar att de gång på gång missbrukar vårt förtroende bara vi får som vi Arbetsförmedlingen tar till dyr TV reklam, Facebook kampanjer i stället för att visa på att man med olika funktionsva