Ärligt talat.....

När man inte får hjälp av arbetsförmedlingen så vad kan man ta sig för?  Fortsätt söka jobb, tala med dina vänner var de råden jag fick när jag var på arbetsförmedlingen sist. Det är nog lika bra att inse att jag är för väl utbildad för att vara arbetslös. På den sista intervjun jag var på i förra veckan så hade jag tur, tur grinade mig rakt i ansiktet, Rektorn och jag hade massa gemensamma vänner och det blev ett riktigt trevligt samtal. I en dryg timme fick jag presentera mig och dialogen blev helt helt otrolig, En fram gång även om jag inte skulle få jobbet så tog jag ett stort steg framåt. Men ärligt talat skall mygel bluff och bra kontaktnät vara vägen till ett arbete.

I takt med att månaderna går och arbetslösheten äter på mig så undrar jag om det inte kan var dags att ställa frågan om när skall jag få vara den jag är. Jag är en person som gillar att hjälpa och stödja mina medmänniskor. I rollen som folkhögskolelärare får man många gånger möte just de personerna som många gånger bara behöver stöd att få tillbaka tron på sig själva. Ärligt talat när skall man får arbetsförmedlingen och andra myndigheter börja se mina styrkor och inte bara se det jag är mindre bra på.

Jag har inga höga förväntningar alls men jag återkommer i frågan. Jag kan ge ett svar på frågan efter den 24/10 UPPDATERING Jaja det blev som jag förväntat mig bara massa krav och ingen hjälp. Jag är för väl utbildad för att få praktik eller utbildning. In ser nu att bara är falla igenom nätet som gäller. 

Tanken den slår mig när möter min kollega Ola som var den person som fick mig att bli lärare, Vilket häftigt yrke jag har. Men jag dock lite svårt att vara dysse och med trovärdigt hävda att jag är lärare. Arbetsförmedlingen har ju under åren lopp inte hjälp mig att få bukt på kränkningar och fördomar frodas. Myten om att man inte kan och inte bör plugga är det allmänt rådande om en person med dyslexi, Jag fick en ide! Jag skall testa att söka jobb på data företag som utrustar datorer för personer med olika funktionsvariationer.  Jag har ju en bakgrund inom IT sektion det kanske kunde vara något. Sedan är planen att se om jag kan få ett nytt folkhögskolelärarjobb men skall höra av mig till rektorn på den folkhögskolan jag själv gått på tror jag. Ärligt talat hur kommer AF hjälpa mig tror ni?

Jag har en vän som heter Göran han lärde mig en viktig sak för ett tag sedan han sa "var inte dig själv".  Med det menade han att man skall välja sina strider och svara på frågan om det är värt det ta striden. Ibland kan det vara nog veta att jag har rätt dem har fel. Just detta har jag problem med tilliten till de som bryr sig om mig och den insikten att nöja mig med att veta att jag hade rätt. Ärligt talat så är det en process jag går igenom just nu

Hur ser man på en person med dyslexi? Ibland undrar man hur sin omgivning ser på mig. Är jag dyssen Fredrik eller finns det andra saker folk väljer att se?  Motarbetad och kränkt är känslor som ofta har präglat bilden av mig själv. Men jag har också de människor som ser mig som hjälp i livet. Ibland ställer jag mig frågan om jag skall lägga ner massa tid på dem som säger onda och elaka saker om mig eller ej? Ärligt talat skall jag nog framöver lägga ner mer tid på dem som pratar väl om mig.

Enligt ny statistik förmedlar AF 11% av lediga arbeten som finns i vårt land. Enligt Ylva Johansson vår arbetsmarknads minister är det missvisande siffra. Men vad är menar ministern? Vad är då arbetsförmedlingens uppgift?  Ärlig talat är det ok 89% av de jobb som är lediga inte förmedlas av arbetsförmedlingen?

Nu ställer jag frågan rätt ut. Jag upplever mig som det lilla barnet som bara skriker efter nya saker och verkar inte tacksam alls. Men man kan hjälpa att se livet negativt när man känner sig motarbetad av i stort sätt hela världen. Men att ha dyslexi är inte genomgående negativt tycker jag ändå. I min roll inom Dyslexiförbundet möter jag positivt.  Ärligt talat så skall  jag försöka förmedla det positiva med Dyslexi  här på bloggen också

Nu tar nya tag här bloggen efter att skrivet mycket på Facebook under valrörelsen vilket har givet rätt mycket det med men nu vill åter skriva för Er mina läsare här på bloggen. Första kontakten med arbetsförmedlingen efter jag varit arbetslös ett tag gav ett någorlunda resultat ett möte är bokat till den 24/10 klockan 10.00. Jag tänker försöka uppdatera mina kunskaper om lönebidrag, kolla om jag skulle kunna få hjälp att läsa färdigt min lärarexamen så ta ut mitt leg. Jag skall också passa på ge min platsförmedlare information om dyslexi. Jag är sedan snart 2 år tillbaka aktiv Dyslexiförbundet.  Ärligt talat nu skall vi se hur arbetsförmedlingen fungerar när en från Dyslexiförbundet. (Skall ha min namn skylt tänkte jag)

Ibland kan undra om Arbetsförmedlingen inte bör redogöra vad de de gör varje år. I verksamheter som olika sätt jobbar med en budget som grund borde öppet redovisa sitt resultat. Borde vi svenska folket få redovisat hur arbetsförmedlingen lyckas i sitt arbete. Nu mera behöver bara vi arbetslösa anmäla att vi är arbetslösa? Ärligt talat vad har AF för legitimitet?

Jag är aktiv i Dyslexiförbundet. Jag fick den stora äran att stå i förbundets monter på bokmässan i Göteborg. En säljchef på ett företag kom fram och sa att han bara så positivt på att många av hans säljare hade någon form av läs och skriv problem. Han sa ni är så kreativa sa han. Ärlig talat säger detta väldig mycket mer än vad man tror om oss dyssar på arbetsförmedlingen.

Vi har kos i riket Sverige, flera välfärdsorganisationer är i kris. Arbetsförmedlingen förmedlar inga jobb, försäkringskassan som vägar hjälpa funktionsnedsatta. Så nu undrar jag med stor oro över vart vårt fosterland är på väg. Sverige 2018 skrämmer mig verkligen är vi på väg emot att efter valet vara på väg mot kos ge upp den ja, vet inte riktigt vad vi från säger välfärden har vi avrustat länge nu. Ärligt talat vad är vi på väg?

Jag 60 hp kvar innan jag kan ta ut mitt lärarleg, Ja just det ja det är brist yrke och jag älskar ju att undervisa unga.  Jag vill men jag kan inte låna mer på CSN tyvärr men så kom jag tänka man skall kanske höra med Arbetsförmedlingen om de skulle kunna låta mig få något bidrag för att få mitt leg

Jag får väl bara inse att vara duktig får man inte vara i Sverige. Jantelagen sätter stopp för det även om jag inte medelmåttig så har du inget hämta. Är det så jag skall tänka, skall framhålla mina dåliga sidor. Så som att altar saker, skall jag framhålla min dyslexi som något dåligt. Skall det behövas att jag talar hur riktigt kass jag är och inte duger. Ärligt talat jantelagens och de medelmåttiga Sverige är de är de som gäller men skall behöva vara så här. Ärligt talat när man ser Anders Lundin lära ut Jantelagen i det första programmet av "Allt för Sverige" då undrar jag hur långt medelmåttans Sverige har gått.