Ärligt talat.....

Idag måste jag skriva ett blogg inlägg, det är en  vecka sedan nej en månad sedan sist. Ångesten över att inte haft tid med Er kan vara riktigt jobbigt samtidigt som glädjen över att finns där ute och läser det jag skriver. Att jag som så länge känt mig så dum ja rent av som idiot när kommer till de skrivna språket har ca 200-300 läsare en normal månad det är det som får mig att med glädje skriva inlägg efter inlägg. Jag brukar ibland på att ni läser mina krönikor här bloggen och in se att ni som tar Er tiden att läsa detta gör det fri vilja och jag skriver ärligt talat för att jag inte skall behöva bära på all skit inom mig. Jag måste sluta jakten på att vara normal. Jag måste inse att jag aldrig kommer att vara den som kan säga att jantes normala inte passar in på mig och kommer aldrig kommer få greppet om Fredrik. Jag inser att jag duger bra som jag är. Att Fredrik är älskad för den jag är eller som min syster dotter sa för att jag är en tokig morbror, farbror och bror. Ärli

Det är lördag morgon och jag är oss min pappa. Det är varmt och jag ligger i sängen i mitt pojkrum och som klar blixt från himlen kommer suget efter kaffe riktigt mycket kaffe vill jag ha. Jag tar beslutet att ta mig ur sängen går ut i köket. Det första jag ser när jag kommer ut till köket är en av mina termosmuggar, den som spelat en så stor roll i mitt den som jag hade med mig på Bredfjällspelen, Termosmuggen bär tydliga spår av de två år som fick vara med i loggen och i fika tältet uppe på Bredfjället. Den har en brun klisterlapp på sig där en gång mitt namn stod Nu skulle den få den viktiga rollen att jag skulle mitt morgon kaffe. Jag sätter på kranen och jag vet sedan åratal tillbaka hur mycket vatten som behövs för att jag skall en mygg kaffe. Rutinen sitter där det skall finnas plats för mjölk. Vrider på timern och trycker på kaffebryggarens knapp nu och det börjar lukta kaffe i hela köket. Jag funderar på om det är klokt dricka kaffe då redan är rätt varmt, jag helt me

Ni ärr nu ett par hundra själar som varje månad går in och läser mina blogg inlägg. Det får mig att tänka på vem du är, varför du väljer att läsa just vad jag har för tankar. För mig är mitt bloggande lite av upprättelse efter år av mobbning och idiot förklaring av min person. Finns du där ute, du som upplevt samma saker som jag har. Finns du där ute som har dyslexi som du kämpar med eller emot alla som säger att du inte bör göra saker för att du just har dyslexi. Ärligt talat så skulle vilja veta vem just du är. Fredrik Johansson fjohansson470@gmail.com

Den svenska självbilden ja vill kalla det detta är av en medelmåtta som inte får vara bra men inte heller allt för avvikande. Du skall vara som alla andra i en mitt fåra där 90% av svensken finns. Är du för duktig väljer man att låta bli att ge dig stöd att utvecklas från där du är just där för att du går utan för den svenska normal skalan du till hör en grupp som faller utanför det svenska normala. Sedan finns gruppen som jag tillhör själv, den gruppen anses vara dumma i huvudet och är inte värda att satta på för att man har någon form funktionsvariation. Min  dyslexi har aldrig hindrat mig från att göra det jag önskat. Men det har inte skett utan att personer motarbetat mig. Jag har fått den stora äran att jobba med en långrad kollegor från USA och det är alltid med en stor glädje då man möter dem. Men det kan vara svårt också för att som svensk får man ju inte vara mer än normalt bra, inte sticka ut eller vara bra. Mina vänner från det stora landet i väst kommer ju alltid med

Mötet med de högre studierna blev ett lyft för mig som startades 2003 då jag hade kommit in på Göteborgs Universitets lärarprogram. Tiden gick föreläsningar och tentor blev en del i mitt liv och jag valde att avsluta mina studier på Linköpings Universitet och jag fick klart med VFU och ex-jobbet och jag gick på examensfest men det kändes inte riktigt ändå. Har jag en examen från högskolan? Men dagen kom en fin sommardag år 2010 får jag ett rekommenderat brev såg att det var från LIU, mitt examensbevis efter 7 år hade jag min examen. Ärligt talat så var det beviset på att jag duger som jag är tack alla som var med på resan mellan paradigm och tentor

Går på folkhögskola skall gör mitt yttersta för att rätta till de betyg jag saknar för att bli behörig för högre studier. Jag har ingen mer plan än att fixa mina betyg och bli behörig, behörig och bli som alla andra. Jag återvänder ht 2001 till mitt älskade Wendelsberg för att göra ett försök att bli som alla andra. Ja det var för att bli som alla andra jag tog det beslut som kom att för ändra mitt liv i grunden. Men det jag vann var inte att jag blev som alla andra utan att jag duger som jag är. Jag strävade efter att vara normal, vara som alla andra men insåg att jag duger som jag är. Jag kan lika mycket och på vissa områden mer än andra. Jag testa på läraryrket, jag fick beröm för saker jag skrev. En ny värld öppnade sig för mig. Ärligt talat så vet jag att jag idag att jag duger som jag är.

Att försöka leva i nu skall man göra säger man. Det är lättare sagt än gjort. När man varit med om att en pappas vänner fick veta att han har inte långt kvar att leva så fick jag mig en tanke ställare. Vad kan jag bidra med här och nu? Är det värt att som David slåss mot Goliat?  Vad är min roll skall jag vara den som bär mina vänners ångest och inte sätter mig själv i första rummet.ärligt talat kanske är så att jag skall nöja mig med att vara den jag är till 100% istället för klä mig i andras problem

Att vara drivande och full av vilja att förändra, påverka i en värld som inte allt för ofta upplevs av mig som en värld idioter. Det har tyvärr också medfört att jag också har rätt ofta också missat många härliga möten och stunder med människor som kunde givet mig mer en timmar runt om de idioter som allt förlägne fått vara en del av mitt liv och styrt det fel Ärligt talat så måste nog in se att "världen är full av idioter och de kan man man inte ta hänsyn till" ( Jonas Gardell sommar i P1 2019)

Jag sitter och lyssnar på P1s Sommar och funderar med Kodjo Akolor och jag funderar på vad ett sommar prat med mig, Fredrik Johansson. Skulle jag ta upp alla mina bråk jag varit med om?  Jag skulle nog ta upp alla jag fått ge stöd. Fick idag ett sådan härligt medlande från en av mina f.d. elever tagit Jurkand examen. Detta skulle jag nog ha med. Jag vill ju vara den som olika sätt sätter igång människors fantasi och vilja att förändra sina liv. Ja vad skulle mitt sommar prat handla om? Alla de helt otroliga möten jag fått med min publik, alla de som genom åren betalt pengar för att se på det jag skapat på scen? Ärligt talat jag vet inte vad jag skulle prata om

Det är med en blandning av uppriktigt ilska och uppgivenhet jag den senaste tiden börjar in att diagnos "Dyslektiker" har hindrat mig i mycket, folk verkar inte tro på att jag skall kunna lära mig saker och jag skall vara dum i huvudet. Är det ett hinder att idag ha dyslexi? Skall god ta att man ses som mindre värd? Jag har aldrig sett ett hinder för mig att förverkliga de drömmar jag har haft p.g.a att jag har dyslexi. Är det en förbannelse eller skall man se det som en ynnest att in vara som alla andra? Svaret kan man vända vrida på men jag var för några veckor sedan tillbaka på min f,d, arbetsplatsen på en folkhögskola i en av Göteborgs förorter. Där vitnade skolan studierektor om att de pratades om mina arbete pratades om fortfarande 1 år efter jag slutat. Ärligt talat skall man se sin dyslexi som ett hinder eller möjlighet?

Nu är det tag sedan jag uppdaterade bloggen och det beror på att mitt fokus har varit på annat håll helt enkelt. Jag har använt min tid till att skriva in mig i jobb och utvecklings garantin hos AF som i sig var en upplevelse då jag fick den första kontakten med de kos som verkar råda på den nya arbetsförmedlingen. Jag fick köa i över en timme för att få hjälp med mitt ärende. Nummer lapps systemet  var borttaget alt. fungerade inte. Så kom jag fram och fick träffa en så trevlig arbetsförmedlare och då var min dag gjord. Att för första gången möta en medmänniska och inte som en person som ökade hens arbetsbelastning. Ärligt talat kan vara så att AF är på väg åt rätt håll?