Ärligt talat.....

Var på intervju i Fredags på härliga Munka Folkhögskola efter haft en kort mail kontakt med Studierektorn på skolan under veckan så kom vi överens om att vi skulle ses. Allt verkar nu falla på plats. Men man vet ju inte för än anställningsavtalet är på skrivet men det kunde inte bli bättre början på Julmånaden än detta. Att gå in med ett hopp om en riktigt god jul gör att även jag kan se ljust på 2019

Tanken slår mig, jag är unik och jag är inte som alla andra.   Jag känner att jag inte kan vara olik, tänk den dag jag kan säga att jag har dyslexi utan tvingas bli ut målad som mindre vetande. Kommer den dagen då jag kommer att bara kunna säga att jag har dyslexi och de bara sägs jaså, vad då det väl inget att prata om.   Man hur når vi dit?  Ärligt talat när kan man få vara  avvikande?

Vad tro du min kära läsare om det faktum att i det svenska folkhemmet är det bäst sättet att uppmana individen att sluta bry sig om sin omgivning. Ja så långt har det gått tycker jag. I skydd av jantelagen har vi slutat att bry oss om det vi ser i vår omgivningen. Ärlig talat skall vårt Sverige vara byggt på egocentriska modell som vi ser i USA eller skall vi bry oss om varandra?

 Fredrik provar valda gamla delar av teaterkostymer 2015 (C) Dum dummare och så Fredrik ja så känns det när haft kontakt med arbetsförmedlingen. Ibland får jag känslan av att mina högskolestudier,alla tid jag lagt ner på att utbilda mig inte tas på allvar och att mitt examensbevis ses som att jag inte tagit fast det står mitt personer och fulla namn på. vad är hjälpen och stödet men behöver för att hitta nytt jobb. Dum dumare Fredrik har ändå lyckats ta en fritidsledarexamen och en folkhögskolelärarexamen tagit 307,5 HP enligt Arbetsförmedlingen skulle jag ju inte kunna studera på högskola så jag är avskriven som just en person är dum i huvudet. Ständiga kränkningar av platsförmedlare som är stressade för att de har så mycket att göra. Ärligt talat vad gör de? De hjälper inte mig som arbetssökande alls.  Arbetsförmedlingen tar mig inte allvar och det känns som de inte vill och kan hjälpa och stödja mig.  Ärligt talat så tycker jag att arbetsförmedlingen har fel fok

Som dyslektiker jobbar hela tiden mot omvärldens okunskap. Arbetsförmedlingen är inget undantag, utan det är tyvärr bland de värsta på att vilja tro att vara dysse innebär att du kan alt inte kan dit och dat utan ha kunskaper. "Du bör inte studera på högskola Fredrik" är den värsta kommentar jag fått från tjänsteman på Arbetsförmedlingen. Ärligt talat efter att jag läst 307.5 Hp på två universitet kan man undra om inte AF borde se sig om efter utbildningar och fortbilda sin personal.

Ibland undrar jag vad jag pysslar med? Strid på strid, otrevligheter in mass. Ärligt talat är det bara dra sig undan? Skall jag behöva ta oförskämdheter och bara dra mig undan. Jag har nu i många år tagit strid mot många väderkvarnar, likt en riddare utan klar mål. Jag funderar verkligen om man skall ta fajten eller låta någon annan ta ta striderna. Men i slutändan gör att tar strid är just där för jag just Fredrik har fått en gåva, den gåvan att får folks förtroende att företräda dem. Idag väljer jag mina strider dock, mina krafter skall nu användas väl och med omsorg.