Vad är det arbetsförmedlingen försöker bevisa?

När har man som arbetslös dyslektiker fått hjälp från arbetsförmedlingen? Frågan blir aktuell när man slår upp vår tidningen läs och skriv 2/2019. Den reform som beskrivs är långt ifrån tillräcklig då jag anser att arbetsförmedlingens problem är mycket djupare än den digitalisering som beskrivs i artikeln.

Ord som empati och förståelse av enskildas behov är ledord som jag saknar helt i den dialog som nu sker.  Att en dyslektikers behov skiljer sig den andra dyslektikerns behov kan bara ses som direkt kränkning då jag aldrig möt detta när jag varit inskriven på Arbetsförmedlingen.  Mötena men den som skall ha stödet är direkt avgörande för att hjälpen är av största vikt inte minst för den som inte till 100 % kan hantera det skrivna ordet.

Hur mycket skall man tro på arbetsförmedlingen? Jag menar att de gång på gång missbrukar vårt förtroende bara vi får som vi Arbetsförmedlingen tar till dyr TV reklam, Facebook kampanjer i stället för att visa på att man med olika funktionsvariationer både kan och vill göra rätt för sig genom att man får möta oss mellan fyra ögon i ett personligt möte mellan arbetsgivare och arbetstagare.