Ärligt talat.....

När man inte får hjälp av arbetsförmedlingen så vad kan man ta sig för?  Fortsätt söka jobb, tala med dina vänner var de råden jag fick när jag var på arbetsförmedlingen sist. Det är nog lika bra att inse att jag är för väl utbildad för att vara arbetslös. På den sista intervjun jag var på i förra veckan så hade jag tur, tur grinade mig rakt i ansiktet, Rektorn och jag hade massa gemensamma vänner och det blev ett riktigt trevligt samtal. I en dryg timme fick jag presentera mig och dialogen blev helt helt otrolig, En fram gång även om jag inte skulle få jobbet så tog jag ett stort steg framåt. Men ärligt talat skall mygel bluff och bra kontaktnät vara vägen till ett arbete.

I takt med att månaderna går och arbetslösheten äter på mig så undrar jag om det inte kan var dags att ställa frågan om när skall jag få vara den jag är. Jag är en person som gillar att hjälpa och stödja mina medmänniskor. I rollen som folkhögskolelärare får man många gånger möte just de personerna som många gånger bara behöver stöd att få tillbaka tron på sig själva. Ärligt talat när skall man får arbetsförmedlingen och andra myndigheter börja se mina styrkor och inte bara se det jag är mindre bra på.

Jag har inga höga förväntningar alls men jag återkommer i frågan. Jag kan ge ett svar på frågan efter den 24/10 UPPDATERING Jaja det blev som jag förväntat mig bara massa krav och ingen hjälp. Jag är för väl utbildad för att få praktik eller utbildning. In ser nu att bara är falla igenom nätet som gäller. 

Tanken den slår mig när möter min kollega Ola som var den person som fick mig att bli lärare, Vilket häftigt yrke jag har. Men jag dock lite svårt att vara dysse och med trovärdigt hävda att jag är lärare. Arbetsförmedlingen har ju under åren lopp inte hjälp mig att få bukt på kränkningar och fördomar frodas. Myten om att man inte kan och inte bör plugga är det allmänt rådande om en person med dyslexi, Jag fick en ide! Jag skall testa att söka jobb på data företag som utrustar datorer för personer med olika funktionsvariationer.  Jag har ju en bakgrund inom IT sektion det kanske kunde vara något. Sedan är planen att se om jag kan få ett nytt folkhögskolelärarjobb men skall höra av mig till rektorn på den folkhögskolan jag själv gått på tror jag. Ärligt talat hur kommer AF hjälpa mig tror ni?

Jag har en vän som heter Göran han lärde mig en viktig sak för ett tag sedan han sa "var inte dig själv".  Med det menade han att man skall välja sina strider och svara på frågan om det är värt det ta striden. Ibland kan det vara nog veta att jag har rätt dem har fel. Just detta har jag problem med tilliten till de som bryr sig om mig och den insikten att nöja mig med att veta att jag hade rätt. Ärligt talat så är det en process jag går igenom just nu

Hur ser man på en person med dyslexi? Ibland undrar man hur sin omgivning ser på mig. Är jag dyssen Fredrik eller finns det andra saker folk väljer att se?  Motarbetad och kränkt är känslor som ofta har präglat bilden av mig själv. Men jag har också de människor som ser mig som hjälp i livet. Ibland ställer jag mig frågan om jag skall lägga ner massa tid på dem som säger onda och elaka saker om mig eller ej? Ärligt talat skall jag nog framöver lägga ner mer tid på dem som pratar väl om mig.

Enligt ny statistik förmedlar AF 11% av lediga arbeten som finns i vårt land. Enligt Ylva Johansson vår arbetsmarknads minister är det missvisande siffra. Men vad är menar ministern? Vad är då arbetsförmedlingens uppgift?  Ärlig talat är det ok 89% av de jobb som är lediga inte förmedlas av arbetsförmedlingen?