Arbetslös och klämda mellan jantelag och arbetsförmedlingens brister

Att vara arbetslös är för mig en ständig kamp emot dels jantelagen och de ständiga kampen för att få stöd från arbetsförmedlingen för slippa framhäva dig som duglig, välutbildad akademiker.  Att samtidigt vara öppen med att man är dyslektiker skapar kos i huvudet på landets 14000 st. som har sin arbetsplats på arbetsförmedlingen.

Att inte tror på dig själv är tyvärr ett måste men utgör samtidigt hinder för i  Sverige är det medel måttligheten som råder.  När man väljer att sedan vända sig till AF så blir man tvungen till att ringa till kundtjänst där inte får några bra till mötande alls.  Ingen kontakt med din platsförmedlare som i bästa fall medlar när hon/han har semester.

Vi  arbetslösa skall vara tacksamma att arbetsförmedlingen finns buga och bocka inte vara påstridiga och vilja ha hjälp eller ställa krav för du får ju inte vara för duktig då slår jantelagen till "Du skall inte tro att du är duktig eller är mer än andra" Ärlig talat är det dags att  lägga ner den sista folkhems bastionen så man kanske kan få hjälp till arbete?