I huvudet på en arbetslös



Ångest, panik och dålig samvete styr mitt liv. Skall jag ha råd att betala hyran nu vid månadsskiftet. Jag skall kanske inte klaga. Jag har en enormt stödjande familj, vänner som finns där i med och motgång men ändå. 48 årig lärare och teater man borde inte stå här där jag står vara arbetslös. kan bero på dum nog att öppet och ärligt talar om min dyslexi?

Skall jag i jantelagens Sverige behöva ljuga, mörka om något så vanligt som dyslexi. Finns det en rädsla för vem du anställer fast att jag kan visa upp 307.5 hp så styr arbetsförmedlingen bort än och man hamnar i C-laget ja man passar inte i arbetsförmedlingens B-laget känner jag det som.

Att behöva vara något man inte är för att få stöd, att då vara tvungen att känna sig jaga och kränkt av arbetsförmedlingen. Årligt talat så är det så här jag känner mig.  Jag känner mig som en belastande människa, en oönskad människa. Men jag kämpar på en då

Kommentarer

Mest lästa

Arbetsförmedlingen är bara förmycket

Detta är Fredrik Johansson

En dag i mitt arbetssökande liv