En tanke slår mig
Jag kan inte låta bli att börja blogga igen. Trotts att Covid 19 slår blint mot alla, ja alla dina vänner som ovänner vän som fiende så sitter vi nu samma båt. Det är nu man som dyslektiker kan börja in se att alla som på olika sätt förminskat, förringat just dig inte har haft något för det. För just nu i skrivande stund är helt lika. Dyslexi eller inte är väldigt oviktigt i tider av Covid 19 då det slår blint mot alla och en var av oss. Min önskat är att vi kan låta denna känslan som vi nu skapar så det blir det som får råda framöver.
Kommentarer
Skicka en kommentar