Hur mår du som lever i det normativa utanförskapet
Nu mer ser jag mig av en del av de normativa utanförskapet. Jag skriver mycket om det men vi talar sällan om hur man som dyslektiker mår. Jag har själv boxat mig blodig mot normativa och riktiga. Hur många av oss har inte hamnat och känslan av att orken inte finns mer. För min del har slutat psykakuten vid ett tillfälle. Hur ser din skam ut? Hur är det att hela tiden bli ut målad som dum i huvudet? Jag mår inte alltid bra och mitt utanförskap tär på mig det skall ni veta. Ärligt talat hur mår ni?
Fredrik Johansson
fjohansson470@gmail.com
Jag tycker ditt inlägg är extremt viktigt speciellt i dessa tider där många barn/ungdomar/universitetsstudenter etc av omständigheterna kring Corona måste plugga på distans. Jag tror vi kommer se en debatt blossa upp kring skolplikten efter Corona. För min egna del mådde jag jättedåligt under alla mina nio år på grundskolan. Man konstaterade att jag hade läs och skrivsvårigheter men fick aldrig gjort någon utredning kring dyslexi. För mig har detta satt extrema spår på mitt välmående och självförtroende. I dagsläget kämpar jag med mina universitetsstudier då självförtroendet än idag inte är det bästa. Så visst har det satt dina spår!
SvaraRadera