Mitt liv är inte som andras men skall jag sträva efter att vara som alla andra?

Nu mer än någonsin så tänker jag mycket på vart jag hade vart om jag hade vart som alla andra. Min plats har kanske vart den att hjälpa och stödja andra med dyslexi, alla ni som läser på min blogg följer alla tokiga upptåg jag gör ja ni ske säger kan Fredrik så kan jag. 

Ja det kan ju vara just den rollen jag har fått och skall förvalta? Kan det vara så att jag har massa av Er läsare som gör saker tack vare att jag gått förre. Jag vet att skammen att inte vara som alla andra, vara avvikande inte är lätt att leva  med men mitt budskap är solklart. Ärligt talat"du är bra som du är"'

Fredrik Johansson

fjohansson470@gmail.com