Ärligt talat.....

Jag sitter och tittar på Facebook gör den vanliga turen se vad som händer runt i kring mig. Jag läser en väns hälsning till oss alla ingår i Redbergskyrkans kör. Jag får en tanke som jag gärna vill delge Er. I covid tider kan känna sig ensam och vi som har dyslexi kan känna extra utanför. Sedan i våras har jag lärt mig att vila i stunden och våga se det illa som allt för ofta glöms bort i vår vardag. Den vackra blomman på bordet, den härliga ljudboken vi nu fått tid öron läsa. När det som vanligt vis finns tas i från oss måste vi våga se livet på lite annat sett än vanligt och det tror jag är vägen fram ärligt talat.

Jag mår bättre än på länge det är dock lite lätt att hacka upp sig på motgångar när dem kommer. Livet har vart så fult av motgångar för mig så de tar så lätt det blir ett fokus. Idag har jag kommit in på Högskolan Väst och skall få läsa klart min lärarutbildning, vän av ordning säger men du är ju lärare ju ja det är jag men jag hade visionen om både jobba på folkhögskola och ha en examen så jag  kan kan kalla mig leg. lärare. Det är det sista jag skall fullborda nu efter 10 år velande framåt och tillbaka. Ändå låter jag massa negativa saker styra i mitt liv, saker som skapar ångest och en enorm frustration får alltid jobba hård med mig själv för att de negativa inte skall ta över. Jag skrev om att jag kommit in på KPU på facebook fick över 30 lyckönskar av mina vänner men ändå fick jobba hårt för det negativa som hänt de senaste dagarna inte skulle ta över inom mig. Ärligt talat så just nu den dag i veckan min vän och sångaren i Reggegruppen Partiet Fredrik Boltes sjunger om i låten En

 I ett slag har nu mitt liv förändrats och jag har fått i uppdrag från ett företag att vara med att skapa en nätutbildning. Det är så kul att ha något meningsfullt att göra. Jag får beröm av mina F.d. kollegor på den skolan jag jobbade på under hösten efter tillsynsmyndigheten för folkhögskolor har under våren har beslutat utreda om skolan i fråga skall förlora statsbidraget. Jag har också skickat i väg ett bokmanus till tre förlag och två av dem har visat intresse för mitt manus. Jag har tidigare också skrivet att jag fick det högsta meritvärdet då jag sökt kurs på Högskolan Väst i höst. Ärligt talat det rör på sig fjohansson470@gmail.com

 Jag funderar över hur jag skall komma vidare med mitt liv. Just nu skall fokusera på att dels få klart min lärarexamen så det kan skrivas leg. lärare i mitt CV. Jag har lagt grunden för detta genom att jag anmält mig till en kurs på högskolan väst i höst KPU. Jag känner att det är lite nu eller aldrig att det skall bli av. Samtidigt är har jag lite ångest över det då jag vet att det kan bli rätt stökigt om jag inte sköter det rätt. Samtidigt älskar jag den akademiska världen. Det är en mix av känslor som rör sig i mig Ärligt talat det nu det gäller, nu eller aldrig.  fjohansson470@gmail.com

Jag skriver mycket om mot gång och när behandlar mig illa. Jag försöker ofta lyfta mina framgångar för allt är inte svart när man har dyslexi. Jag har sökt en högskolekurs i höst och jag fick veckan besked om vad hade för meritvärden. Du tillhör följande urvalsgrupper Högskolepoäng, grundnivå (HPGR) Ditt meritvärde i den här urvalsgruppen är: 165,0 av max 165,0 Man blir så lycklig när man för ett sådan här erkännande kan man leva på länge. Det är också så att jag vill att du kan lika bra som någon utan dyslexi.  Ärligt talat så har jag likt Mr. King en dröm att även du skall få uppleva den glädje jag känner som jag gör just nu Fredrik Johansson fjohansson470@gmail.com

Ja frågorna hoppar sig i mitt liv just nu. Ärligt talat är det så att min jakt på att vara som alla andra är helt sjuk? Skall jag resten av mitt jaga det som de utan dyslexi har eller skall jag nöja med att vara den jag är, en person som duger som jag är. Det är lätt att sitta bakom datorn säger du vän av ordning men jag vet hur man mår när det normativa skolväsendet talar om att du är dum i huvudet, jag vet hur man känner sig när arbetsförmedlingen kränkt dig. Jag har strävat att få vara  en del av det normala hela mitt liv. Frågan jag nu ställer är vad det givet mig mer en ångest, ilska och frustration. Jag förstår men samtidigt blir rosen rasande över de faktum att vi dyslektiker inte bara kan få vara en del av de normativa och strukturella riktiga svenska samhället. Fredrik Johansson😈 fjohansson470@gmail.com

Nu mer än någonsin så tänker jag mycket på vart jag hade vart om jag hade vart som alla andra. Min plats har kanske vart den att hjälpa och stödja andra med dyslexi, alla ni som läser på min blogg följer alla tokiga upptåg jag gör ja ni ske säger kan Fredrik så kan jag.  Ja det kan ju vara just den rollen jag har fått och skall förvalta? Kan det vara så att jag har massa av Er läsare som gör saker tack vare att jag gått förre. Jag vet att skammen att inte vara som alla andra, vara avvikande inte är lätt att leva  med men mitt budskap är solklart. Ärligt talat"du är bra som du är"' Fredrik Johansson fjohansson470@gmail.com